Ingen surströmming för mig dock. Jag har aldrig lärt mig trots att jag vuxit upp i surströmmingens Mecka. Inte så mycket för lukten som för konsistensen. Min alldeles egen västgöte är däremot duktig på att äta allt och han får alltid uppmuntrande hejarop av de mer rutinerade surströmmingsätarna.

Jag hoppas att det här höstvädret är här för att stanna. September är min månad. Så nu ska jag tvätta klart och sedan ut och njuta av septembersolen. Hej.

Nu hoppar katten jämfota här i soffan, bokstavligt talat, så det är dags för lite bus innan sängdags.

Nu mer mys under filten. Te och vila och tillräckligt med sömn och sedan hoppas jag att jag är frisk och kan träna igen. Ja.

I lördags tittade vi på när en efterlängtad järnväg invigdes. Alla som behövt åka fyra mil rakt in i skogen alternativt skumpa på en buss sjutton mil söderut för att hoppa på ett tåg förstår hur bra det är med järnväg där människorna bor. Och även om det inte kommer att gå att åka söderut förrän ytterligare ett järnvägsprojekt modell större är avslutat så går det i alla fall att ta sig till grannstaden på 45 minuter istället för 90 som tidigare. Det gillas. Efter invigningen skjutsade vi syster yster med den stora sommarpackningen till nyss nämnda grannstad där vi åt falafelrulle innan vi åkte hemåt igen.

I dag har vi slappat och hälsat på mor och far som bjöd på mat. Världens bästa pappa hjälpte till att fixa fläkten på bilen också. Trettio kronor och lite pill istället för en massa pengar på verkstad. Ja tack. Nu ska den säljas, den lilla blå. Hoppas det går fort.

I går var vi på kräftkalas. Mycket trevligt, även om jag var nykter chaufför. Det är tråkigt att man ska behöva förklara varför man väljer att inte dricka. Ursäkta sig med att man ska iväg med bilen dagen efter eller att man tycker att det är för dåligt väder för att cykla. Och jag känner de misstänksamma blickarna som riktas mot min mage, spanandes efter tidiga graviditetstecken. I mitt fall är det helt enkelt så att jag alltför ofta blir riktigt dålig dagen efter, även om jag inte dricker så mycket. Alla som inte kunnat lämna sängen utan att vara tvungen att springa raka vägen till toaletten och inte blivit människa förrän vid fyra på eftermiddagen efter tre glas vin kvällen innan förstår vad jag menar. Det är inte värt det. Därför har jag börjat välja mina festtillfällen med omsorg. Men jag vill vara med ändå, och jag har minst lika trevligt utan alkohol i glaset.

Jag har tränat bra den är veckan. Tre löppass, inte så långa men ändå, och ett pass orientering. Jag har ovärderlig draghjälp av M. Både för att komma ut och för att hålla uppe tempot. Mitt träningsställe har släppt sitt höstschema och jag är lite besviken för de har dragit ned på mina två favoritpass. Får se om jag kan hitta några nya favoriter, men först ska jag njuta av frisk höstluft och de sista ljusa kvällarna för den här sommaren.

I dag kraschlandning efter bilreparationer som inte gick som vi ville och lite för mycket prat om sådant som är men inte får plats inom ramen för mitt goda humör. Och med det försvann också all energi att ta tag i något överhuvudtaget. Efter en kvällstur med nya bilen där jag lyckades krångla mig både in och ut ur garaget utan problem känns det bättre. Och till den gamla bilen ska vi köpa en reservdel och fortsätta nästa helg. Det är så onödigt att låta några små världsliga motgångar förstöra en hel söndag, men det är så ibland. Något som måste ut.

Träningen i veckan med ett ord: katastrof. Jag har haft tiden men inte drivet att ta mig ut och iväg. Tror jag behöver lite gruppträning för att motivera mig, men än är det någon vecka innan passen kommer igång för hösten. Innan dess tänkte jag ta sikte på ett eller flera terränglopp som går vid tre tillfällen i september. Det kortaste är fem kilometer och med tanke på kuperingen tror jag det räcker för mig. Vi får se. Jag siktar och ser var jag hamnar.

Det är tisdag och jag längtar efter helg. Jag har många och storslagna planer för helgerna framöver. Så många att jag får bromsa mig själv för det får inte bli som i våras. Men planerandet är halva nöjet så jag planerar gärna lite i onödan.

Och så börjar jag längta efter vinter. Tittar på bilder från backar och spår och känner hur det rycker lite i skidbenet. Jag får hejda mig lite. Först njuta av färger och klar höstluft som väntar runt hörnet. Sedan går det att börja vänta på fluffiga flingor som gör allt mjukt och vitt.

Jag har börjat projekt styra upp mitt liv för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det passar bra med omstart såhär efter semestern när man ska tillbaka till vardag och rutiner med chans att förändra dem till det bättre. En del som ska styras upp är träningen. Som alltid. Veckans träning blev inte riktigt som planerat men ändå godkänt.

Började veckan med tunga ben efter de fem dagarnas orientering. Klarade av det första styrkepasset på hela sommaren och belönades med träningsvärk i dagarna tre. Missade det planerade passet under helgen på grund av dålig planering och prioritering. Nästa vecka ska bli bättre. Prioritering och planering och så är det bara att göra. Så enkelt.